Minns du vår blodsed, våran lag 
vårt dumma korståg mot en lika korkad stad 
jag minns allt som naglarna mot glas 
men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt 
men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns 
att det är långt hem 
snart finns det inga tårar kvar 
de var våra att ge vem som helst 
äntligen 
de är de dyrbaraste smycken vi har 
så be aldrig om ursäkt igen